euterpe

in progress, påbörjades i Maj 2011. Vet inte riktigt vad jag ska göra utav denna... förslag?

Först hade jag tänkt rita en örn, alltså en teckning som i förra inlägget, men att denna skulle vara mycket mer detaljerad. Jag ångrade mig, av någon anledning.

Påbörjade denna till låten "Beauty and the beast" (Celine Dion och hanvarsnamnjagaldrigkommerihåg...). Kanske ska göra ett skrämmande och gosigt(fluffy!) odjur bredvid? Jag hade ju en liten tanke, förut, att göra egna "tolkningar" av vissa Disney-klassiker, so to speak.
Kanske ska ge det ett försök? Belle, odjuret och rosen som tappar blad?
Erkänn nu, han är väldigt sexig.

Så hjälp mig med förslag, yes?

Certain as the sun
Rising in the east
Tale as old as time
Song as old as rhyme
Beauty and the beast.

(Nu blev jag lite sugen på att se filmen hehe.. kommer aldrig växa upp från Disney. Hoppas jag.)

Min underbara pappa dog för en månad sedan. Jag har stängt in mig i mig själv. Undviker att träffa för mycket människor och svarar helst inte i telefon eller på sms. Jag strävar fortfarande runt i en viss förnekelse - vågar inte tro att min största rädsla redan har blivit del av mitt liv. Mina planer på att kunna besöka honom oftare, hjälpa honom ekonomiskt och visa hur mycket jag älskar honom är krossade. Jag hade inte tid. Jag hann inte.
Det är för sent.
Vi har haft många dödsfall i familjen senaste åren, döden är inte främmande för mig - men jag trodde att vi skulle ha mer tid. Det här var det som inte fick hända. Jag är medveten om hur melodramatisk jag låter - eller ja, är- för utomstående. Men jag tänker låta detta ta den tid det tar. Just nu kan jag inte direkt se något bra framför mig. Ser inte direkt någon... tja, mening till att göra någonting alls. Året om hade jag ett mål; Kreta och pappa. Och nu då?




11:e Maj 2011; jag loggade in på facebook. Såg några meddelanden från en kusin jag aldrig tidigare träffat. Hon hade skrivit "ring mig", och i ett annat meddelande; "din pappa kommer dö idag. Ring mig."
Jag hamnade i ett chocktillstånd. Jag sjönk ner på Stellas vardagsrumsgolv bredvid telefonen - där den låg på laddning och stirrade på den i några sekunder. Fingrarna darrade när jag slog in telefonnumret som hon hade skickat, känslan försvann i fingertopparna och det började krampa i armarna. Hon svarade snabbt. Sade att han låg på sjukhus, att läkarna precis informerat dem om hur allvarligt sjuk han var och att de själva inte insett det.
Jag tackade henne. Jag tackade henne flera gånger om för att hon hade ringt och informerat mig. Jag bad henne (och en annan kusin över facebook, som var på sjukhuset då) hälsa honom hur mycket jag älskar honom och att jag är påväg ner. Eller ja, att jag ska flyga ner. Vi lade på.

Jag ropade på Stella.
Jag började skaka.
Och jag grät. Högt.
Stella hjälpte mig ringa runt till flygbolag för att boka en resa, jag ringde upp mamma och berättade vad mina kusiner hade sagt. Jag fick tag på en resa som skulle lyfta 09:55 från Arlanda 12/5. Alltså dagen efter. Jag fick ett visst lugn och tänkte att pappa skulle hålla ut nu. Jag kommer hinna - det finns inte en chans att jag inte gör det.

Stella åkte iväg till jobbet och jag passade på att ringa min pojkvän som var på jobbet. Jag kunde knappt berätta vad jag hade fått reda på, eftersom jag inte kunde sluta gråta. Jag ringde mest för att berätta att jag skulle åka till Kreta dagen efter och att det kunde vara svårt att få tag på mig.
Då går jag, fortfarande med han i telefonen, fram till datorn och precis då skriver min kusin igen.

Hon skriver mitt namn.
och sedan skriver hon:

"Jag är så ledsen...
Han dog nu."

 

Pappa sade en gång till mig, att han verkligen tyckte om örnar. Ni kan vänta er många motiv med just örnar i framtiden. Detta kommer vara mitt sätt att bearbeta sorgen på.

 

Thanks for all you've done
I've missed you for so long
I can't believe you're gone
You still live in me
I feel you in the wind
You guide me constantly

And I know, you're a part of me
And it's your song that sets me free
I sing it while I feel I can't hold on
I sing tonight cause it comforts me

I'm glad He set you free from sorrow
I'll still love you more tomorrow
And you will be here with me still

April 2011










Hinner desvärre inte rita något idag, imorgon måste jag däremot börja på en tatueringsskiss. Ska upp 08:30, dra in till gymet med Carro och sedan jobba till 18:00. I'll be back... på onsdag!

Följ min blogg med bloglovin

Oh btw, glömde lägga upp den här;
Har ändrat lite detaljer i ansiktet!



Haha så.

Jag har hunnit träna 4 gånger den här veckan, vilket känns awesome. Har knappt varit hemma och absolut inte suttit vid datorn.
Jag har lovat Carro en stoooor canvas målning med lejon - precis efter det så insåg jag att, hey, jag har inte ritat lejon sedan jag gick i mellanstadiet och ritade av Simba. Så jag bestämde mig för att ge det ett försök,

(ansiktet ser ju jättestort nertill, vet inte varför det blev så på kamera-bilden!)

Hmm... Lejon är inte min starka sida, tydligen... men övning ger färdighet!
Har liiite kvar, denna behöver inte bli perfekt (detta säger jag bara för att jag vet att jag kommer ge upp... inom kort), jag vill som sagt bara testa! Dessutom var det läääängesedan jag ritade på en canvas.

Jag ska brygga lite kaffe (ja, klockan är 01:00) och om en halvtimme ska jag gå och lägga mig. Stella har samlat vuxenpoäng genom att köpa ett radhus (!!) såååå gissa vem som ska flyttstäda lägenheten? Hehe, har bokat in hela helgen för det, så jag bör hinna klart.


Trevlig kväll!

Soluppgång. Det var ett bra tag sedan jag var vaken såpass länge att jag såg soluppgången.
Jag, min pojkvän och två vänner invigde våren igår genom att grilla hos oss (vilket var underbart).
Sedan de åkte har jag suttit och ritat.
- Vi gick faktiskt och lade oss, runt 4-tiden. Efter fem minuter frågade Pavel;
"... vill du fortsätta måla?"
och jag svarade med:
"... vill du fortsätta spela?"
Förstår inte hur vi inte kan vara trötta.
Vilket som, nu är det dags att koka lite grekiskt kaffe och gå ut på balkongen. Jag har inte sovit, men det betyder inte att en morgoncigg inte uppskattas lika mycket.
Åh, vad jag saknar min pappa nu!

Senaste dagarna har jag inte haft så mycket tid till att göra någonting. Eller ja, jag har träffat vänner, städat två lägenheter, jobbat och tillbringat otroligt mycket tid till att följa allt detta hemska i Japan. Så visst har jag gjort saker och ting, men det var först igår som jag hade tid till att sätta mig ner och plugga lite grekiska samt rita. Idag gick jag up 3 h för tidigt för att fortsätta med båda. Minst 1h grekiska om dagen, - vad sägs om en deadline? Innan min 20-årsdag ska jag förstå och kunna tala grekiska nästintill flytande. Awesome.

Jag är inte bra på att vara sjuk. Kan man säga så? Jag klarar inte av den här känslan i kroppen, som att alla muskler har förtvinat och hjärnan är täckt av en tjock dimma. Jag vill jättegärna gå ut, men jag blir så otroligt trött i kroppen utav det, och är rädd för att göra förkylningen värre.
Jag får nog ägna dagen åt att städa. Omorganisera lite. Tänka att om jag bor rent blir jag frisk snabbare. (Så otroligt smutsigt är det faktiskt inte, däremot känns det oorganiserat och stökigt).

Hmm ja, det får bli min planering tills vidare. Städa, städa, städa och göra plättar till baby 11:30, när han ska upp. Som tack för alla onyttigheter han har köpt till mig under tiden jag har varit sjuk.
Awesome, det kör vi på. - Men först blir det en lång dusch. Och en cigg.